Fanny Isabella

 

 

Isa ja hon är en historia i sig.

 Jag hade en köpare till Bolo som hade en häst "Fjollan" Fanny. Hon var fjordhäst halvblod.

 Jag åkte och tittade på henne. När jag såg Isa första gången skulle jag kunnat köpa henne för färgen. Hon var så vacker. Hmmmm. Jag provred henne i en sadel som inte passade henne. Isa var hemsk att sitta på stötig och inte alls mjuk som alla mina andra hästar har varit att sitta på. Jag tänkte det var sadeln som gjorde henne så obekväm.

Vi bestämde oss för att ta och byta hästar och ha dem på prov en vecka.

Sagt och gjort. Jag åkte till Nässlott där Isa stod, pappa var med för hjälpa till och lasta. Det var på morgonen vi lastade Isa och åkte hem. På vägen hem sa jag att hästen kan inte heta Fanny eftersom min kusin hade en hund som hette så. Och kalla henne Fjollan som dem gjorde på Nässlott skulle aldrig falla mig in. Efter en del diskutioner fram och tillbaka fick hon namnet Fanny Isabella, kallad Isa.

På eftermiddagen kom Ingela som köparen till Bolo hette och vi lastade på Bolo.

Jag och Isa började våran resa tillsammans. Snabbt förälskade sig Mirro i henne och hon vägrade gå utan honom när hon var brunstig.

Jag blev med Ninni och hann inte riktigt med Isa så andra red henne.

När Ninni var född började jag med att rida Mirro eftersom han var mjuk att sitta på och sen red jag Isa.

Vi började sakta men säkert lära känna varndra. Isa gick snällt bara Mirro var med.

Isa hade en egenhet att varje gång hon blev rädd hoppade hon mot faran. En gång hamnade vi i en eka. Hon hoppade gärna ut framför bilar. I skogen kunde jag inte rida ensam på Isa för då gick hon 200m in i skogen och sen näsrmsta vägen ut. Så ni förstår att vi inte kom så bra överens.

Jag blev med Eric och en gång lånade jag ut Isa till 2 små tjejer men vad jag inte visste var att dem inte klarade av henne.

När jag äntligen började rida igen på allvar. Var Isa mer fjording en någon annan häst jag ridit. Varje gång kom jag hem med ilskans tårar rinnande och insåg att vi inte passade ihop.

Jag sålde Isa till samma ställa som Bolo stod. Hon fick stanna där tills hon blev gammal.

Isa och jag