Marina och Vincent

 

 

           1. Vincent och dansbanan

Min historia börjar när jag är 16år. Jag gick i skolan och gjorde det som dem flesta ungdomar gör. Jag umgicks med kompisar och längtade efter att bli upplöst förälskad.

Jag är av medellängd 1.65m, rödblont långt hår som räckte till midjan, verken smal eller tjock, lagom med former och stora blå ögon.

När jag vaknar klockan 6 på kvällen går jag upp och skolan börjar vid 8 på kvällen. Där i skolan har jag många kompisar, både sådana som jag och kompisar från den andra sorten, lejonmänniskor. I skolan går det bra jag har hyfsade betyg och jag gillar skolan.

Den här kvällen började som alla andra, jag gick upp och till skolan. Där träffar jag Tim, han står där nonchalant lutad mot väggen till skolan. Han är en lejonkille, med tjock mörkbrun lejonman som sträcker sig ner över hans axlar och rygg, kraftigt byggd med hårda muskler som spelar under hans kläder.

-Hej Marina! Hur är det idag? säger han lugnt leende.                     Jag ler tillbaks och säger sakta:                                                          - Hej, det är bara bra. Hur är det med dig?                                         -Det är bra med mig nu. Du är ju här! säger han kryptiskt.                           –Marina, Marina!! ropar Marie som kommer springandes mot mig.               Tim vänder sig mot Marie och ser sur ut. Jag ler strålande mot Marie. –Hej! Tur att du kom. Kom så går vi till klassrummet. ler jag mot henne.

Till slut är alla inne i klassrummet och lektionen börjar. Natten går fort och snart ringer det ut för sista gången denna natt.

Jag skyndar mig ut från skolan för att få en skymt av dem andra kompisarna i dem andra klasserna.

Eftersom det är fredag är det disco på morgonen. Discot börjar alltid klockan 7 och klockan är halv 3.

När jag kommer ut stoppar mig Vincent även han en lejonmänniska fast hans lejon man är mörkt röd. Jag ler mot honom.                         – Vill du gå med mig till discot? frågar han undrande.                             Mitt hjärta gör ett skutt. Jag nickar tyst jakande mot honom. Han är 3år äldre än mig. Han verkar ha väntat på mig. Vincent arbetar nere på macken och pluggar på gymnasiet. Jag kände honom från när han gick i skolan. Nu ler han glatt mot mig och säger                                                                                                    -Då hämtar jag dig vid halv sju, om det är okej?                              Han ser frågande på mig. Jag stammar:                                               - Det är okej.                                                                                          Vincent går iväg och jag står där fånigt stirrande efter honom. Marie tar mig i handen.                                                                                  –Vad ville han? hon betonar HAN.                                                        – Han vill gå på discot med mig nu på morgonen. säger jag andlöst.  Marie himlar med ögonen.                                                                     –Vad sa du? frågar plötsligt Tim surt.                                             Han tittar väldigt besviket på mig och jag minns plötsligt att jag har  lovat Tim att gå med honom.                                                             – Jag glömde bort att vi skulle gå. Jag är ledsen Tim men vi kan väl gå nästa fredag istället? försöker jag översläta.                                         – Om det är det du vill!? kommer det surt från honom.                                       – Låt henne vara. säger Marie bestämt.                                                     – Jag går gärna med dig, om du vill. tillägger hon snabbt. När hon ser Tims besvikna min.                                                                                   – Okej! Då hämtar jag dig vid sex.

Jag drar en lättnadens suck. Jag vet att Marie är förtjust i Tim. Jag säger snabbt hej och springer bort mot bilen som väntar på mig. Mina föräldrar tror inte att jag klarar av att gå till och från skolan utan vår chaufför får alltid lämna och hämta mig vid skolan. Bilen är en stor svart Ford med tonade fönster. Jag stänger lättat bildörren efter mig och ler mot Sam vår chaufför.                                                   – Hur har din dag varit Marina? frågar han med mjuk röst som vanligt. – Som vanligt, tråkig. säger jag ointresserad.

Mina tankar kretsar kring Vincent och varför han fråga mig om discot. Jag trodde att discot var för barnsligt för honom. Han brukar hänga på krogen nere i staden på helgerna. Jag hade sett honom där flera gånger med en söt blondin, när jag drog mig till minnes hette Lena. Jag trodde dem var ett par men jag kunde ha fel. Tänkte jag förstrött. En molande nervös fjäril i magen började fladdra, när jag tänkte på morgonen hur den skulle bli. Jag kände inte Vincent så bra. Jag hade ingen aning vad jag ska ha på mig eller vad han gillade för kläder. Kläder var det viktigaste i mitt liv. Jag tog åt mig äran att veta vad de flesta killarna jag gick ut med gillade för kläder. Kläde mig efter deras smak och fick alltid uppskattade ord.

Jag avbröts i mina funderingar när bilen stannade utanför huset. Jag var hemma, jag såg att gardinerna var fördragna och insåg att antingen mamma eller pappa var hemma. Jag kliver ur bilen och går mot huset och börjar fundera på vad jag ska säga för att förklara varför inte Tim kommer och gör mig sällskap till discot. Jag undrar vad mina föräldrar tycker om Vincent. Säkert tycker dem att han är alldeles för gammal för mig. Jag suckar och öppnar dörren.

-Hej ! ropar jag in i huset när jag kliver in.                                                   – Marina är det du? det är pappa som frågar.                                                  – Ja, det är jag! Jag drar en lättnadens suck.                                       Pappa är lättare att prata med en mamma.                                                 – Ska du med Tim på discot? frågar han som vanligt.                                     –Ja och nej. (Jag funderar innan jag försätter) Jag ska gå på discot men inte med Tim. säger jag sakta.                                                               –Vem ska du gå med? Om du inte ska gå med Tim?                               -Jag ska gå med Vincent!                                                                      - Vincent????                                                                                              - Ja, Vincent. Han som jobbar nere på macken.                                          –Hm. Varför ska du gå med honom?                                                      -Han frågade mig efter skolan och jag sa ja. försöker jag förklara.                 – Okej. När hämtar han dig? Eller ska jag be Sam köra er?                 - Han hämtar mig vid halv sju.                                                                       – Okej.

Pappa återgår till datorn han har framför sig. Pappa heter James och är 1.95, med stora mörkbruna ögon och svart kort hår med stänk av grått, muskulös. Han tränar flera gånger i veckan på gymmet i källaren. Mamma heter Monica och är liten 1.50, kort blond frisyr och välsvarvar kropp.

Jag går in på mitt rum och tar av mig kläderna och tar på mig badrocken och går till duschen. När jag duschat och tvättat håret. Tar jag fram fönen och blåser mitt långa hår torrt. Sen målar jag mig med kajal runt ögonen, mascara, en mörkblå ögonskugga, lite rusch på kinderna och mjuktrosa färg på läppstiftet. Ser mig i spegeln och känner mig nöjd med resultatet.  Går till mitt rum. Så var det kläderna. Jag tar på mig en vit spets bh med lite puch up, vita små spets trosor till. Så långt är det lätt men sen. Jag öppnar min garderob och ser på alla kläderna. Ska jag ha kjol eller byxor? Jag drar fundersamt mina händer över kläderna, försöker minnas vad Lena brukar ha på sig. Där på krogen. Då minns jag hennes hellånga klänning i en varm röd ton som var som ett fodrar. Jag har ingen sådan klänning suckar jag tyst för mig själv. Jag tar fram en klänning jag hade på ett bröllop för ett litet tags sen när mammas syster gifte sig. Den är mintgrön med volanger räcker till ovanför knät. Drar den över huvudet. Ser mig sedan kritiskt i spegeln. Klänningen är lagom urringad utan att vara för slampig men är det just den jag söker efter. Drar av mig den igen. Letar fram ett par vita jeans. De är tajta och drar dem på mig. Vänder mig runt för att granska mig från alla sidor i spegeln. Min rumpa ser sexig ut i jeansen. Nöjd vänder jag mig mot garderoben igen. Min blick fastnar på ett vackert linne i spets som går i en svag nyans i lila. Linnet är halvt genomskinnligt. Drar det över huvudet, ser att behån inte framträder så mycket som jag vill. Snabbt byter jag till en mörklila spets bh istället. Ser mig i spegeln, mycket nöjd med det jag ser. Tar fram min mörkblåa midjejacka . Går sen ut till mina föräldrar i vardagsrummet.

Mamma ser kritiskt på mig. Pappa gör tummen upp. (som vanligt).         –Ska du gå så? frågar mamma kritiskt.                                                 – Ja, passar det inte? jag ser surt på mamma.                                               – Jodå, om du vill att killarna ska sluka dig hel! svarar hon sockersött.                        – Jag tänker ha dessa kläderna. säger jag bestämt.                                          – När kommer Tim? frågar hon nu.                                                         Pappa har inget sagt tänker jag uppgivet.                                                     – Jag ska inte gå med Tim. Jag ska gå med Vincent, han hämtar mig om tio minuter.                                                                                Jag har kastat en blick mot klockan och hoppas inte mamma tänker ställa till en scen nu.                                                                             – Är han inte lite för gammal för dig? säger hon surt.                               – Jag går med vem jag vill. säger jag bestämt för att slippa förklara. Mamma suckar tungt men säger inget.

Jag tittar ut genom fönstret och ser en vit Audi glida in på gårdsplanen. Vincent kliver ur bilen klädd i ett par svart jeans och en snygg rosa skjorta med en vit kavaj över. Han ser väldigt snygg ut trots att han rosa skjorta skär sig mot hans mörkröda man. Jag backar undan från fönstret.

Strax hör jag ringklockan. Lisen öppnar dörren. (vår husa) Visar in Vincent i vardagsrummet. Pappa reser sig och hälsar artigt på Vincent. Mamma sitter envist kvar i fåtöljen. Hennes ögon säger mer än ord vad hon känner. Jag nonchalerar henne, går fram till Vincent och pappa. Ler mot Vincent och ger honom en lätt kram, han kramar mig förvånat tillbaka. Sedan föser jag honom mot dörren. Innan mamma hinner öppna munnen och säga något dumt.

Vi går sakta mot bilen, Vincent öppnar artigt passagerardörren, jag kliver försiktigt in. Han går runt bilen och sätter sig vid ratten.

Vi åker sakta från huset ut på vägen som leder till skolan. Tystnaden är lätt, ingen säger något. Jag sneglar på Vincent och ser hur lätt han styr bilen mellan de olika gatorna. Han är koncentrerad på bilkörningen. Kommer fram och han parkerar bredvid en blå Volvo.

Vincent kliver smidigt ur bilen och kommer fram till min sida. Öppnar min dörr och räcker mig handen. Jag tar hans hand och känner hur hårig den är på ovansidan. Ler mot honom, han ler tillbaks och visar sina vassa huggtänder.                                                                         – Du är vacker nu på morgonen. säger han andlöst.                                       – Tack! Du är också snygg. säger jag blygt .                                                    Han tar min hand och leder mig mot fritidsgården där discot är.

Vi hör musiken strömma ut från lokalen. När vi nästan är framme ändrar Vincent plötsligt riktning och börjar gå mot ett hus lite längre bort.

Det ligger en krog i det huset som heter Fladdermusen. Stor neonskylt på utsidan som lyser i rött. Jag ser att fönstren har tunga mörka gardiner för att inte släppa in det starka dagsljuset som skär i mina ögon trots de mörka solglasögonen, jag har på mig. Vincent har inga solglasögon, det verkar som om han inte har ont av ljuset. Jag ser frågande på honom när han öppnar dörren till Fladdermusen, jag går igenom dörren och kommer in i en lokal. Belysningen är dämpad, precis så som vi nattmänniskor älskar. På borden ligger mörkblåa dukar och små ljuslyktor med värmeljus i. På väggarna hänger det tavlor med samma motiv men målat i olika perspektiv och färger, föreställande hav i solnedgången. Hela lokalen känns hemtrevlig och mysig. Musiken som spelas här är klassisk och på låg volym. Det är ganska mycket folk här. Några har jag träffat förut men också främlingar. Vincent visar mig vägen till ett ledigt bord i bakgrunden. Han drar ut stolen åt mig och jag sätter mig.                                            – Hoppas du inte blir allt för besviken för att jag tog med dig hit! säger Vincent långsamt.                                                                       –Vad ska vi göra här? frågar jag nyfiket.                                             – Jag tänkte att du kanske var hungrig?                                                       -Hmmmm. mumlar jag knappt hörbart.                                                        Han ser frågande på mig. Jag ryser till där jag sitter. Jag möter hans blick, undrar vad han är ute efter.                                                                  – Vill ni äta? frågar en söt servitris.                                                              – Vi vill gärna se menyn! säger Vincent världsvant.                                           Servitrisen ler uppskattat mot Vincent. Men han har redan vänt blicken mot mig. Hon ger oss menyn. Jag tittar nyfiken i menyn och försöker komma underfund med vad jag vill ha. Där finns allt från husmanskost till thaimat. Jag väljer en thairätt med kyckling. Vincent väljer en pastarätt. Vi beställer och sitter sedan helt tysta en stund. – Vad tänker du på? bryter Vincent tystnaden.                                    – Jag undrar varför du bjöd ut mig, jag är ju bara en liten flicka i dina ögon. säger jag långsamt och fundersamt.                                            – Du är för det första ingen liten flicka och för det andra vill jag lära känna dig! säger Vincent eftertänksamt.                                                     – Tack! Men vad ser du hos mig?                                                                - Du är en söt tjej och jag minns att du är rolig och trevlig att prata och umgås med. Men jag trodde du och Tim var ett par!                          - Tim tror att vi är det men jag är inte intresserad av honom på det viset. Han är en kompis.                                                                             – Nog pratat om Tim. Har du tänkt läsa vidare?                                          - Mamma vill det men jag vet inte. Skulle vilja ta ett sabbatsår och jobba istället. Bara för att komma på vad jag vill bli.                                 – Det tycker jag låter klokt. Jag är så trött på skolan och allt det runt omkring.

Maten kommer in och vi blir avbrutna. Vi äter under tystnad. Jag njuter av den goda maten och tänker på ingenting.  Dricker upp min Fanta och lutar mig tillbaks i stolen. Ser på Vincent och jämför honom med Tim och ser både skillnader och likheter. Vincent ser upp på mig. – Vill du ha mer att dricka?                                                                           - Ja tack!

En mörk kille klappar Vincent på axeln.                                                            – Hej där! Vem har du med dig? Har du gjort slut med Lena?                       - Hej Johan! Lena? Åh hon, vi har aldrig varit ihop, hon är ihop med Stefan. Vad gör du här? Vincent ler stort mot Johan.                                – Vi ska till dansbanan. Hänger ni på?                                                         Vincent ser frågande på mig. Jag skakar på huvudet och säger                   - Jag kommer inte in där.                                                                             – Det löser vi, om du är med oss kommer du in. Jessica har inte heller åldern inne men hon kommer in. säger Johan menande.                                  – Vill du? Vincent ser frågande på mig.                                                Det snurrar i mitt huvud, jag vet att mina föräldrar skulle bli galna om dem fick reda på att jag varit på dansbanan. Men jag är nyfiken.   – Okej. Jag hänger med. säger jag med eftertryck.                            Johan ler uppskattat mot mig. Vincent betalar notan.

Vi åker alla i Vincents bil, vi är sex stycken. Förutom jag, Vincent och Johan är det Jessica, hon är en mycket söt lejonmänniska med ljust hår som lockar sig vid öronen, klargröna ögon, snygg figur. Alex en vanlig kille, blont långt hår uppsatt i en tofs. Ingela en söt tjej med långt mörkbrunt hår som hon bär hängande över axlarna, stora bruna ögon, verken smal eller tjock. Det tar inte mer än tio minuter att åka till dansbanan. Vincent parkerar bilen i en smal parkeringsruta. Parkeringen är nästan full satt.

Vincent tar min hand när vi går från bilen till dansbanan. Jessica pladdrar på om allt och inget. Jag lyssnar inte på vad hon säger. Vi kommer in på dansbanan efter en halvtimmes väntande i kö. Det är mycket folk därinne. Det finns inga fönster, istället har man målningar som föreställer fönster, belysningen består av blinkande lampor i olika färger. Det är ett stort dansgolv, runt dansgolvet finns det små bås med bord och stolar. En stor bar, dit styr vi våra steg för att beställa något att dricka. Killarna beställer åt oss alla. När vi fått våra glas, styr Alex stegen mot ett av de bortre båsen. När vi kommer närmare ser jag att varje bås har sin egen färg. Där vi sätter oss går allt i rött. Vincent ger mig mitt glas. Jag ser på glaset, vätskan är svagt rosa. Jag smakar försiktigt. Det smakar gott.           – Vad är det jag dricker? frågar jag.                                                   – Det är rosa champagne, jag tänkte att du skulle tycka om det. säger Vincent tyst.                                                                                                Jag nickar bara gillande.                                                                               – Vem är du och hur känner du Vincent? frågar Ingela.                                – Jag är Marina, jag känner Vincent sen han gick i högstadiet.                            – Jag är Alex flickvän. Fast det är hemligt, mina föräldrar gillar honom inte. Jessica och Johan är också ett par. Men det talar vi inte högt om. Det finns nästan ingen som gillar att man blandar sig med lejonsläktet. säger Ingela förklarande.                                                 – Okej.                                                                                                       – Vill du dansa? frågar Vincent med ett leende.

Han tar min hand och leder ut mig på dansgolvet. Det är en långsam melodi. Vincent drar mig tätt intill. Jag känner hjärtat slå hårdare, Vincents kropp är varm och hård. Drar in hans doft, han doftar som efter ett sommarregn. Vi dansar tätt ihop och jag njuter av att känna hans starka armar om mig.

Vi går tillbaks till de andra. Jag känner att mina kinder hettar.                    – Marina, vem är snyggast Alex eller Johan? undrar Jessica.        Innan vi ens har hunnit sätta oss. Jag tänker efter en lång stund och studerar killarna.                                                                                        – Jag vet inte. De är snygga på olika sätt. säger jag diplomatiskt.                                       – Kom igen. säger Johan till Jessica.                                                             – Vad vill du? säger Jessica tillbaks.                                                            – Ge dig en kyss.                                                                             Johan ler och drar Jessica intill sig och ger henne en kyss på munnen. Ingela skrattar till och drar sin hand genom Alex tofs.                             – Kan ni inte uppföra er när Marina är med! säger Vincent.                          – Äh lägg av Vincent. Du behöver inte bete dig som en moraltant. säger Alex med ett leende.                                                                           – Vill du ha mer dricka? frågar Vincent mig.                                               Jag är lite yr av champagnen.  Ler mot Vincent. Han förstår mitt budskap och reser sig och går mot baren.                                            – Var finns toaletten? frågar jag menande.                                                  – Kom jag går med dig. säger Ingela.

Vi reser oss och går till toaletten.                                                              – Bry dig inte om Jessica och hennes knäppa frågor. säger Ingela så fort toalettdörren stängds bakom oss.                                                          – Okej.

Vi kommer tillbaka till bordet, har Vincent köpt ett nytt glas champagne till mig. Jag tar glaset och dricker.

Timmarna går fort. Jag råkar slänga en blick på klockan. Halv ett. Jag får nått panikartat i blicken.                                                                     – Vincent, jag skulle varit hemma för en timme sen. Mamma har säkert ringt polisen vid det här laget.                                                                – Jag ringer henne. säger han lugnt.

Han tar upp mobilen och slår numret hem till mig. Hör hur han förklarar för mina föräldrar. Lägger på luren och reser sig och tar min hand. Vi går hand i hand ut till bilen.

Väl hemma, skäller mamma ut mig. Jag går in på mitt rum när hon skällt färdigt och jag har fått utegångsförbud i tre veckor. Tar sakta av mig kläderna och lägger mig i sängen. Blundar och tänker på allt som hänt. Det snurrar fortfarande i huvudet efter all champagne.

 

1. Skolbalen

 

Jag har inte träffat Vincent sen vi var på dansbanan. Mamma har förbjudit mig att umgås med Vincent och hans vänner. Jag bryr mig inte så mycket.

 

Idag är det skolbal. Jag tar på mig min bal klänning mamma köpt åt mig. Jag grinar illa mot min spegel bild. Klänningen är hellång och urringningen är liten, den är blekt rosa. Inga volanger utan enkelt skuren kjol. Make upen är lätt. Skorna är vita med små klackar och smala band. Går ut till mina föräldrar när jag är klar. Mamma ser uppskattande på mig, pappa ler uppmuntrande mot mig. Jag suckar tungt. Jag känner mig inte särskilt vacker.                                          - När börjar balen. undrar pappa.                                                                – Kockan halv sju. säger jag.                                                                  – Sam kör dig dit. Vem ska du gå med? frågar mamma intresserat.                        – Jag ska gå med Ola, en kille i 9c. svarar jag.                                                         – Känner vi hans föräldrar. frågar mamma.                                                   – Jag vet inte. De har en egen klädaffär i Köping.                                             – Okej, du kommer hem direkt efter balen är slut.                                           – Ja, det gör jag. Den slutar klockan två på dagen.

 

Äntligen dags att åka till balen. Jag sitter i bilen, jag ska träffa Ola utanför fritidsgården.  Mitt hjärta bankar av spänning. Vad kommer hända idag? Kommer jag bli kysst för första gången eller kommer något annat hända? Tänker jag oroligt.

 

 Framme vid parkeringen, ser alla ungdomar som ståt utanför fritidsgården. Ola står och tittar efter mig, han är ganska snygg. Han har brunt snaggat hår, stora blå ögon, inte smal eller tjock och en tatuering på armen, (en röd ros). Jag kliver ur bilen och känner de välbekanta blickarna. Ola kommer emot mig. Han sträcker fram en vacker rosa ros till mig. Jag ler mot honom, han ler tillbaks.                         – Kommer du alltid i bil? frågar han.                                                                  – Ja, tack för rosen, den är vacker. svarar jag.                                              – Kom så går vi. säger han och tar mig i armen.

Lokalen där balen är, är fint pyntat. Dagen till ära har man satt upp lampor i olika färger, som blinkar i takt med musiken. Tunga gardiner hänger för fönstren så inget ljus lyser in. Vi sätter oss vid ett ledigt bord långt in i lokalen. Ola hämtar bål, ger mig ett glas och ler varmt. – Här. Vad fint de har gjort här. säger han och ler.                                           – Ja, det är fint. Vet du vilket band som ska spela? frågar jag.                     – Jag tror det är ett band från vår stad. Du är vacker idag. Du klär verkligen i klänningen.                                                                                  – Tack. Tack för bålen. Vad ska du läsa till hösten?                                     - Jag ska läsa media och du?                                                                         - Jag tänkte ta ett sabbats år och jobba istället.                                         – Trött på skolan?                                                                                             - Ja, jag önskade jag slapp tänka på gymnasiet. Men mamma skulle aldrig tillåta mig att hoppa av gymnasiet. Har du bra betyg?                              - Ja, tillräckligt bra för att komma in dit jag vill. På min fritid ska jag jobba i butiken. Jag kanske kan fråga om du kan få jobba där också. ler han.                                                                                                          – Vill du det? Det vore jättesnällt. strålar jag mot honom.

 

Dansen börjar, bandet är ett lokalt band som spelar bra. De börjar med en lugn tryckare. Ola ser hoppfullt på mig. Jag ler och reser mig. Han tar min hand och styr ut på dansgolvet. Vi dansar tätt ihop. Mitt huvud vilar på hans axel. Ola luktar starkt av parfym, hans egen doft är svår att känna. Jag tänker på när jag dansade med Vincent. Vincents egen doft var stark och gjorde mig vimmelkantig. När dansen tar slut, trycker Ola mig lite hårdare mot sig innan han motvilligt släpper mig. Vi stannar kvar på dansgolvet och dansar några snabba danser till.

 

På väg tillbaka till ett bord, går vi om baren där bålen serveras och förser oss med ett glas till.                                                                         – Marina, Ola, vad tycker ni om balen? frågar Marie.                                       Marie har en vackert ljusblå klänning som lämnar ryggen bar. Kjolen är vid. Vid Maries sida står Tim.                                                                       – Bra, jag måste ha missat dig. ler jag.                                                          – Du ser bara det du vill se. skrattar Marie .                                                    – Din klänning är vacker. Jag önskar jag hade fått köpa min själv. suckar jag.                                                                                                     – Vad är det för fel på din klänning? frågar Ola nyfiket.                                – Den är tråkig. Inte alls min stil.                                                                  –Jag tycker den är vacker. Färgen passar till dina ögon, den smiter perfekt omkring din fina kropp. säger Tim sakta.                                        Jag känner kinderna hetta. Drar med händerna över klänningen.                  – Du är vacker i din klänning. säger Ola.                                                 Han lägger en skyddande arm runt min rygg.                                                 – Ska vi sätta oss? Jag har ont i fötterna. säger Marie trött.

 

Vi hittar ett ledigt bord vid ett av fönstren och slår oss ner. Samtalet går ledigt från det ena ämnet till det andra. Jag tystnar efter en stund. Jag tyckte jag såg en mörkröd lejonman på dansgolvet. Kan Vincent vara här? Jag reser mig med en ursäkt om att jag behöver gå toaletten. Jag vänder mig inte om. Går mot dansgolvet, ser mig nyfiket omkring. Taoletten ligger på andra sidan dansgolvet. Jag ser Johan hänga vid sidan av dansgolvet med armen om Jessica. Jessica går mot toaletten, som om hon har sett mig i förbifarten.

 

På toaletten är det fullt av tjejer, som sminkar sig, rättar till håret, speglar sig för att se att kläderna sitter rätt. Jag tränger mig in.      – Marina, vänta. säger en välbekant röst.                                             Jag vänder mig mot rösten. Där står Jessica i en hellång benvit klänning. Klänningen sitter som ett extra skal på hennes kropp.             – Hej Jessica. Hur är det dig?                                                                       - Bra. Kan vi gå någonstans där det inte är så mycket folk. Jag vill prata med dig. ler hon.                                                                             Jag går mot dörren och sen mot utgången. Säger till dörrvakten att vi behöver en nypa luft.

 

-Vincent vill prata med dig. Han är därinne.                                                    – Då såg jag inte fel. Jag tyckte jag såg hans röda lejonman.                            – Han har pratat om dig ända sen sist. Vi undrade varför du inte dök upp. Den där lördagen vi bestämde gå på bio.                                               – Åh, jag är ledsen för det. Jag fick utegångsförbud och jag hade inte någons nummer. Jag är förbjuden att träffa er. Men jag vill träffa er. Mamma skulle få fnatt om hon visste att ni är här.                                  – Ställde vi till det för dig! Det var inte vår mening. För att du inte kom i tid hem?                                                                                              - Mamma gillade inte iden från början. Hon tyckte Vincent var för gammal. Var är han?

Vi går in igen. Jessica visar mig till deras bord. Vincent sitter bredvid en söt tjej från 9a, Elisabeth. Hon är också en lejonmänniska, med svart kort hår och mörkgröna ögon, hennes kropp är mycket muskulös med former på rätt ställe. Hennes klänning är djupröd i sammet, väl urringad fram, kjolen är vid och hellång. Johan ler mot oss, Vincent reser sig. Tar min hand och för ut mig på dansgolvet till en lugn låt. Han lägger sina starka armar runt min midja. Jag känner värmen från hans händer genom tyget. Drar in hans doft. Mitt huvud snurrar till.           – Vad hände när du kom hem? Varför kom du inte till bion? Jag har saknat dig. bubblar han.                                                                                – Mamma skällde ut mig och gav mig utegångsförbud och jag får inte träffa dig.                                                                                              Han ler roat.                                                                                                 – Stackars dig. (han kramar mig lite hårdare) Jag har saknat dig. Jag såg till att bli bjuden till skolbalen. Här är vi.                                        – Jag har saknat dig också. Men jag hade inte ditt nummer. Jag visste inte var jag skulle leta efter dig.                                                                      – Jag har mobil, vill du ha mitt nummer? 0709-123456. Jag jobbar nästan varje dag nere på OKQ8, det vet du.                                                 – Jo, men jag måste ha en anledning till att gå dit. Jag har inte så mycket frihet. Oftast körs av vår chaufför Sam. Mamma har järnkoll på vad jag gör eller inte gör.                                                                             – Jag har för mig att jag sett dig rida.                                                                     – Jo, jag rider på min leopardhäst Sita.                                                      – Kanske kan du rida förbi där jag bor? Jag bor själv nere vid kvarndammen det lilla blå huset vid sjön. Mina föräldrar flyttade till Mölnlycke för att jobba där.                                                                     – Där rider jag ofta runt Kvarnsjön, men inte så ofta ensam. Vår hästskötare rider med mig. Men jag ska försöka övertala henne att jag kan rida själv.                                                                                         – Kan du komma förbi på söndag. Jag är ledig då!                                         - Jag ska försöka.

Dansen är slut och vi går åt varsitt håll. Ingen av oss vill väcka mer uppmärksamhet en nödvändigt. Jag slår mig ner bredvid Ola med en lång suck.                                                                                                      – Vart tog du vägen? undrar Tim.                                                           – Jag träffade några kompisar och dansade en stund. säger jag undvikande.

 

Balen går mot sitt slut. Vi går mot utgången. Jag tar min jacka och Ola hjälper mig med jackan. Jag ser när jag kommer ut att Sam redan står och väntar på mig. Ola drar mig intill sig, kramar mig värmt och låter sina läppar snudda mjukt vid mina innan han släpper mig.                  – Tack för idag! Jag ringer dig i morgonkväll, kanske kan vi gå ut fler gånger. säger han hoppfullt.                                                                      – Mmmmmm, kanske. Tack för en underbar morgon. säger jag tyst.                  Vill inte att han ska få falska förhoppningar. Jag ger Ola en sista blick och går mot bilen. Bakom bilen står Vincent. Jag kan titta rakt på honom utan att väcka uppmärksamhet. Hans lejonman gnistrar mörkröd i solen. Mina solglas försedda ögon bländas av hans lejonman. Sätter mig i bilen, Sam kör mig försiktigt hem igen.

När jag väl kommer in på mitt rum efter mammas alla frågor om hur balen varit och vilka jag dansat med. Tar jag av mig kläderna och drar på mig mitt vita nattlinne och kryper ner mellan lakanen med en behaglig suck. Jag blundar och ser Vincent framför mig med solen lysande på hans lejonman. Jag somnar med hans bild.

 

2. Mötet med Vincent

 

Söndagskväll, jag vaknar tidigt. Jag har en plan hur jag ska få lov att rida ensam ikväll. Jag här mamma stöka nere i köket, eftersom husan har ledigt på helgerna. Jag går upp borstar tänderna och drar på mig ridkläderna som vanligt. Drar en borste genom håret och sätter upp det i en hästsvans. Går ner till mamma i köket.

Pappa är också i köket. När jag slår mig ner på en stol vid bordet, säger pappa:                                                                                             - God morgon mitt sockergryn. Ska du ut på en tidig kvällstur?                        - Ja, jag tänkte rida runt Kvarnsjön och sedan bort till hinderbanan i skogen.                                                                                                          – Det var en lång tur. säger mamma misstänksamt.                                        – Det är fint månsken ikväll så det är ingen fara. Pappa , kan jag inte få rida själv ikväll? Jag lovar att var försiktig och Sita är så snäll. Jag ser bedjande på pappa, håller tummarna hårt. Han ser först på mamma. Hon snörper på munnen först sen veknar hennes drag.                  – Hur lång tid kan det ta att rida de vägarna? frågar pappa.                  – Två, tre timmar kanske men jag tänkte hälsa på Marie, hon bor vid hinderbanan. säger jag och håller andan.                                                  Mamma ser sträng ut och säger efter en lång stunds tänkande.                   – Du får det här på ett villkor att du ringer från Marie.                         – Tack mamma. Jag lovar att ringa från Marie. Jag kommer hem senast till middagen. lovar jag säkert.

Det gick lättare en jag trott att övertala mamma. Jag har ett avtal med Marie, ifall mamma skulle få för sig att ringa. Jag tar in Sita, hon är en vacker leopardhäst, hennes färg är grå med bruna fläckar. Hon har hovar som en häst, hennes huvud är som en katts. Jag sadlar och tränsar henne. Leder ut henne från stallet och sitter upp. Styr henne mot stigen som leder till Kvarnsjön.

Jag närmar mig Vincents hus med bultande hjärta. När jag ser vår bil vid sjön förstår jag att mamma inte litar på mig. Jag suckar och styr Sita ner till vattnet istället för upp till Vincents hus. Sita böjer ner sitt huvud och dricker.                                                                         – Hej där! Tror du det är varmt i vattnet? säger Vincent glatt bakom mig.                                                                                                             Han har en handduk runt midjan och ser helt oberörd ut.                           – Jag såg bilen när den kom och förstod att du skulle vara under uppsikt, så jag tänkte att om det ser ut som en slump att vi träffas så råkar du inte illa ut. ler han.                                                                      – Hej, vattnet är nog varmt. säger jag glatt och fortsätter tystare:                - Jag är ledsen, men mamma är så misstänksam. Jag trodde att hon litade på mig.                                                                                                           – Ingen fara. Jag fick i alla fall träffa dig.                                                  – Jag måste rida vidare. Hej, jag ringer dig så snart jag får en chans. Det sista viskar jag. Vincent vinkar till mig och slänger sig i vattnet. Jag styr Sita hemåt igen. Jag är så arg på mamma att när jag kommer hem efter en timme, rinner ilskans tårar. Jag lämnar Sita till stallskötaren och rusar bort till utemöblerna där mamma sitter och broderar.                                                                                              – Hur kan du ? skriker jag argt.                                                                   – Du litar inte ett ögonblick på mig. Jag såg Sam och bilen vid Kvarndammen. fortsätter jag skrikandes.                                                  Mamma tittar förvånat upp. Jag stampar hårt i marken där jag står.  – Jag litar på dig men inte på killarna du går ut med. säger hon förklarande.                                                                                         Jag vänder på klacken med orden:                                                                   - Jag går in och ringer Marie. Får jag lov att gå på bio med Marie, Ola och Tim?                                                                                                      - Ja, om Sam kör dig fram och tillbaka. säger mamma bestämt.                        Jag går in mot huset, slår igen dörren med eftertryck. Jag hittar min mobil i köket. Mamma har gått igenom den igen. Jag slår Vincents nummer.

-      Vincent!

-      Hej, det är Marina här.

-      Åh hej, vad har du på hjärtat?

-      Jag tänkte gå på bio med mina kompisar och undrar om du vill möta mig inne i biografen?

-      Gärna, vilken bio ska ni gå på?

-      Den som börjar klockan tre nere på Stjärnan.

-      Okej, vi ses där Marina.

Jag lägger på och raderar hans nummer snabbt. Ringer Marie på den vanliga telfonen.

-      Marie!

-      Hej Marina här. Vill du hänga med på bio?

-      Hej, javisst. Vad ska vi se?

-      Det går en romantisk komedi på Stjärnan.

-      Okej, vilken tid?

-      Klockan tre. Kan du ringa Ola och Tim och fråga om de vill följa med?

-      Självklart. Vi ses där eller?

-      Ja, vi ses där.

Då var mina förberedelser klara. Pappa kommer ut i köket.                           – Vad har du för planer Marina?                                                                   - Jag tänkte gå med Marie, Ola och Tim på bio! säger jag oskyldigt, tillägger:                                                                                                       - Mamma sa att det gick bra!                                                                       - Vem ringde du på mobilen? säger han menande.                                        Åh han har hört allt. Jag bestämmer mig för att blå ljuga.                             – Jag ringde Jessica, hon är en lejonmänniska så hon får inte bli sedd med oss.                                                                                                        – Ska jag tro det? han ser frågande på mig.                                                 – Ja, varför skulle jag ljuga?                                                                      - För att du gjort det förut idag. Om ridturen, mamma genomskådade dig direkt. Du får inte på några villkor träffa Vincent. Vi kommer sätta stopp för det på ett eller annat sätt. säger pappa bestämt.              – Jag har inte träffat Vincent sen………..                                                        -……sen i fredags på skolbalen. (jag himlar med ögonen) Ja, vi vet allt du gör. förklarar han lugnt.                                                                         Jag säger inget mer. Jag kokar inombords. Jag kan inte ta ett steg utanför hemmet utan att vara övervakad, tänker jag. Pappa ser lugnt på mig. Mamma kommer in från trädgården. Ser oss i köket och kommer fram till oss. Jag står där med hårt knutna händer, pappa lugnt avslappnad.                                                                                         – Åh, du har berättat för henne! det är ingen fråga bara ett konstaterande från mamma.                                                                       Jag blänger på henne. Min storebror Tom kommer ner från sitt rum.     – Vad gör ni? Marina varför skriker du? Det hörs ända upp till mig.     – Brorsan jag är övervakad vart jag än går. Jag kan inte gå utanför huset utan att ha ögon på mig. säger jag förklarande.                          – Varför gör du inte som mamma och pappa säger? menar han.                   Inget medhåll där heller. Är alla inblandade i mitt liv?                                       - Vi har bestämt Marina att du får jobba några år innan du fortsätter skolan. Men vi tänker inte låta dig arbeta här.                                                        Jag ser frågande på dem. Vad menar de? Ska de skicka bort mig?                 - Vi har ordnat ett tillstånd till dig. Du kommer först gå en kurs i hur man förvandlar sig till dagmänniska. Sen kommer du få jobba i Göteborg, bland dagmänniskor. Du kommer också vara övervakad hela tiden. berättar mamma stolt.                                                                      Jag ser förvånat på henne. Inte ett ord kommer över mina läppar.